Att vara jag
Det är jobbigt nu, jag orkar inte riktigt så mycket som jag skulle önska och det stör mig. Ser folk runt mig som har aktiviteter varje dag och ändå funderar på va de ska hitta på för att fördriva tiden.
Själv får jag kämpa för att ens orka med att sköta basala saker som rör mig själv och hemmet. Det låser sig och jag får ont i magen bara av en sån enkel sak som att plocka undan saker eller dammsuga. Det blir för mycket intryck och jag får ångest av alla saker och vart jag ska placera dem.
Känns som ingen riktigt förstår hur jobbigt det är och hur otroligt mycket jag kämpar för att försöka få det att fungera. Får ständigt höra saker som "det är väl bara att städa" eller att jag är lat.
I sociala sammanhang har jag också svårt att passa in, jag känner mig alltid så osäker och är så rädd att göra fel. Jag kan nog upfattas som lite klumpig och pratar på om mitt och har svårt att känna in andra, märker alltid efteråt att det blivit fel och känner mig då ännu mera osäker. Försöker verkligen lära mig att vara på rätt sätt och tänker på det aktivt när jag är i sociala sammanhang. det tar dock väldigt mycket energi och jag blir jättetrött i flera dagar efteråt.
På samma gång som jag har så otroligt svårt för vissa saker så fungerar andra hur bra som helst. Det är jobbigt på sitt sätt det med, då folk alltid jämför sysslor med varandra. Då tror de att det bara handlar om en ovilja att göra vissa saker.
Jag vet att det finns människor som har åsikter hurvida man borde ha barn när man har diagnos och det är något jag har tänkt mycket på. Jag har alltid älskat barn och kom fram till att jag inte alls kunde tänka mig ett liv utan barn. Josefine är min drivkraft för att orka kämpa vidare och utvecklas, orka göra skitjobbiga saker som jag har svårt för och fortsätta försöka även om jag misslyckas gång på gång.
Samtidigt blir det lättare när jag kan se sakerna konkreta, jag kan se att saker som ligger på golvet kan vara en fara för Josefine och då blir det genast lättare att plocka undan dem.
Även om ingen förstår eller ens läser så är det ändå skönt att ha fått ur mig lite känslor som ligger och ger mig skavsår i själen.
Stadstripp & ny bil
Idag har vi varit på stan och kikat runt . Josefine tycker att det är roligt när det rörs och när vi var och fikade sken hon som en sol då hon såg alla människor runt omkrng.
Vi har börjat med sittdelen till vagnen nu och det uppskattas verkligen då vi har en liten dam som vill vara med på allt och absolut inte vill ligga avskärmad från vad som händer.
Förresten har jag nog glömt att skriva att vi köpt en "ny" bil, en Audi A6, 1995 års modell så det är fortfarande en gammbil, men den har iallafall rymligt bagage och drag som vi behöver. Vi har fortfarande kvar andra audin också för då Ronnie får ett jobb kommer vi säkerligen behöva två bilar igen.
Målat
Har äntligen fått tummen ur och målat den gamla byrån som stod i huset när vi flyttade in. Den var tidigare grön och kändes svår att få att passa in men med lite vitfärg blev den riktigt fin tycker jag. Känns också roligt att man kan använda lite äldre saker för jag tycker att det känns lite mer personligt så.
Vi funderar på att göra någon slags avdelning mot hallen, eller rättare sagt så vi får någon typ av hall. Testar oss fram lite med byrån för att känna oss för innan vi gör någon lite mer permanent lösning.
En prinsessa är född
Idag gläds vi med Victoria och Daniel som inatt fick en liten prinsessa, så rörande och fint när Daniel berättade om födelsen imorse :). Nu blir det spännande att se vad de valt för namn till lillsessan. Jag gissar på Alice, vad tror ni?
Barnvakt och Ikea
Josefine fick stanna hemma med sin gammelfarmor medan vi var borta och de verkar ha haft en riktigt mysig dag. Hon är ju så snäll min lilla tjej så det brukar sällan vara några problem, men man blir ju ändå lite nervös när man ska ha barnvakt. Det här är längsta gången jag varit ifrån henne och när vi kom hem sken hon upp och blev glad vilket såklart värmer i mammahjärtat.
Gammelfarmor sa också att Jossa dragit upp sig till sittande läge i vagnen, det har hon aldrig gjort förut och det känns verkligen att lillgumman börjar bli stora tjejen nu. Hon sitter själv i några sekunder nu också men sedan tippar hon.
Söt som socker
Det är jobbigt nu
Tankarna gnager och det är verkligen kaos i mitt huvud, känner mig helt orkeslös och skulle helst bara gå och lägga mig och sova. Försöker dock hålla näsan över vattenytan för mitt lilla hjärtas skull, jag har inte tid att bryta ihop nu. Jag måste finnas där för henne och se till att hon har det bra.
Barnsäkerhet
* Trappgrind, funderar på om jag ska köpa ny eller försöka rota upp de vi hade när jag var liten, funderar på det senare då jag tycker många grindar är onödigt dyra.
* Tippskydd till diverse möbler som kan tänkas tippa, får ont i magen av bara tanken på fallande hyllor. Tror faktiskt jag har en del tippskydd sóm följt med Ikeamöbler liggandes så blir väl bara att sätta sambon i jobb :p
* säkerhetsspärrar till skåpet under diskbänken, städskåpet och badrumsskåpet åtminstone.
Är de jag kommer på just nu men jag antar att man ser vad som blir problem lite eftersom. Ni andra där ute med barn har ni några tips på vad man ska tänka på när det gäller säkerhet?
Äntligen
Josefine sovet middag för ovanlighetens skull, hon brukar ju nästan aldrig sova långa stunder på dagarna. Men antar att hon är trött efter allt folk vi haft här i helgen och det är jag med så det är skönt med lite tid för sig själv i lugn och ro.
Rädd för efterkontrollen
Jag är rädd, rädd för telefonen och vad de ska säga, särskillt nu när det går 4 ½ månad istället för 6 veckor.
Rädd för undersökningen, att något inte ska vara bra och livrädd för cellprovet som vi bestämde skulle tas i samband med kontrollen.
Varför gör jag såhär och målar in mig i ett hörn, varför tog jag inte bara modet till mig och ríngde efter de där veckorna som en normal människa hade gjort?
Funderar fram och tillbaka om jag ska ringa eller helt enkelt bara skita i det. Men jag vet ju att cellprov är väldigt viktigt och jag får en klump i magen varje gång de tar upp om livmoderhalscancer och vikten av att gå på cellprov.
Skulle också gärna vilja gå igenom förlossningen då jag tycker att den var rätt tuff och skulle vara skönt att bara prata ut om det med en barnmorska som förstår och kan svara på frågor som man har.
Vad göra?
Födelsedag i huset
Jag Hade fixat lite tårta. Blev så dyrt med 32 ljus så jag körde en annan variant ;)
Finaste Jossa firade pappas födelsedag med att sitta utan stöd i några sekunder. Men än så länge känns det säkrare att mamma håller handen.
Handlat lite
Reafynd, allt till Josefine utom den gula mössan som jag tänkte ha, Visst den är från barnavdelningen men passade bra på mig ändå :)
På Åhlens hittade jag den här söta mössan.inte på rean men ändå till bra pris :)
Fobi och ångest
Sitter vaken med ångest och mår allmänt halvkasst, så jobbigt att jag aldrig kan få må riktigt bra. Vi var i stan idag eller igår kanske det blir nu efter 24. Blev helt trött och slut i huvudet efter det och orkade bara precis laga mat sen var det vila resten av kvällen.
Min löjliga fobi ställer också till det en hel del då jag blir så nojjig att jag ska bli magsjuk när jag är ute bland folk och funderar på hur stora riskerna är och analyserar allt. Skäms lite över att skriva om fobin och ångesten men samtidgt är det ju jag och det tar upp en stor del av mitt liv och jag tror på något sätt att det kan bli lättare att jobba sig frammåt och bli bättre om jag är öppen med hur jag känner.
sova?
iskall helg
Helgen har varit riktigt kall, minus 25-28 grader mest hela tiden. Vi har inte gått utanför dörren utan bara varit inne och eldat och myst.
I Fredags hämtade vi ut en ny kompis till Jossan. När Ronnie kom på utlämningstället och sa att han skulle hämta ett paket så de " vi vet den låter" Hi Hi.
I paketet låg den här lilla vovven som har massor av roliga läten för sig :)
Vovve i all ära men inget går upp mot gos med kisse.
Kyla och badrumsdrömmar
Idag har vi haft det riktigt kallt, minus 25 i stort sett hela dagen, bara att hålla sig inne och elda alltså. Något jag saknar lite när det är såhär kallt är att kunna krypa ner i ett varmt bad och bara mysa. Nu har vi ju tyvär inget badkar och som vårt badrum ser ut nu känns det lite svårt hur vi skulle kunna klämma in ett.
Att göra om badrummet vore ju såklart roligt, men inget som vi tänker prioritera inom en överskådlig framtid.
Men drömma kan man ju alltid göra och skulle jag göra om skulle jag vilja ha enket och stilrent, med både badkar och dusch och mycket förvaring med stora djupa lådor som sväljer alla prylar som annars dräller överallt.
Badrumsmöbler jag gillar, fast jag skulle nog välja en annan blandare.
