CAROLINES BLOGG

Länge sedan sist, men lusten har inte funnits där och det har varit mycket orosmoment som tagit energi. Nu hoppas jag verkligen att det vänder till det bättre och att allt löser sig.

Josefine har nu hunnit bli 7½ månad och det är full fart hela tiden. Hon har ålat sig omkring ganska länge och  det går fortare och fortare för varje dag och nu har hon även börjat ställa upp sig och krypa på knäna.  Hon pratar även på  för fullt även om vi inte riktigt förstår vad hon säger ;), hon har ett eget ord hon säger till katterna men har ännu inte lärt sig säga mamma och pappa.
Tiden går så fort och jag känner ofta att jag skulle vilja bromsa in lite för att hinna med ordentligt, känns som det var igår du kom till oss men på samma gång känns det som att du alltid funnits här med oss.


Sitter sedan ett bra tag stadigt och kan sitta längre stunder och leka själv.
Klappar händerna mest hela tiden och älskar när man sjunger och gör rörelser.


Har inga tänder ännu men biter intensivt på bitringen , så snart kanske.
 Munnen används också fltigt till att undersöka allt roligt man kan hitta och kattmaten börjar var i farozonen, men tycker det är svårt vart vi ska ha den om inte på golvet.


Gåstolen gillas inte något vdare utan hon vill mest ner på golvet och krypa när man sätter henne i den.
 Att krypa i  gåstolen tyckte hon dock var en höjdare och hon skrattade gott när hon tog sig över hindren och tyckte der var tokigt.

Hittade en bild på hemnet på någon som verkar fått pippi på fågelholkar och smyckat hela huset med dem, det kan man ju kalla snickarglädje;).  Jag kan inte rktigt bestämma mig för om jag bara tycker det är knäppt eller om jag ändå gillar det lite konstnärliga och orginella i det hela. En sak är iallafall säker, några fågelholkar på vår fasad blir det inte ;)

Idag var boedestödet här för första gången, kändes lite spänd men jag antar att det blir lättare när man träffats några gånger.  Idag gjorde vi inte så mycket mer än att planera in tider och prata lite allmänt.
Efter att hon åkt satte jag igång att laga barnmat. Gjorde köttfärssås och makaroner och en dessert med Jordgubb och äpple.  Tycker det är så roligt att laga egen barnmat och av någon konstig anledning går det mycket lättare än att laga mat till mig själv. 


Ångkokade äpplen tills de mjuknat lade i några frysta jordgubbar och mixade ihop.


Fryser in för framtida bruk :), Denna variant funkar bra som mellanmål tillsammans med fil, till gröt eller som dessert. Konsistensen är ganska lös så ibland har jag  blandat i lite färdigt grötpuler och vips blir det ett lite matigare mellanmål.


Köttfärssås och makaroner, egentligen inte så stor skillnad mot för hur jag gör till oss själva förutom att jag skippar buljongtärning och salt då såklart.  Hade även i en del rivna morötter för att få i lite grönsaker.

Kan inte sova, funderar och känner mig orolig, hur kommer allt att bli? Orkar inte med att gå och vänta på besked från försäkringskassan månad ut och månad in. Samtidigt försöker jag att tänka positivt och få livet att gå ihop, men det är svårt men jag håller mig ovanför vattenytan med nöd och näppe.
   Känner också att omgivningens förståelse för mitt funktionshinder är rätt dålig, får ofta höra att det är ju bara och skärp till dig nu. Det är otroligt tufft då man verkligen försökt gång på gång men ändå inte får till det. 
   Jag känner mig till och med  dum och som en börda när jag är på psyk eller habben och det diskuteras vad vi försökt under åren och bara kan konstatera att det går lite framåt för att sedan falla tillbaka till gamla mönster igen. 
   Jag orkar bara inte det här och känner ofta, flera gånger o dagen att jag bara vill lägga mig ner på golvet, skita i allt och bara ge upp.

Idag har jag varit på möte med boendestödet som jag ska börja med nästa vecka och diskuterat hur vi ska lägga upp det. Känns skönt med någon som förstår hur tufft det kan vara att få ihop alla vardagssysslor för mig och inte bara säger att det beror på lathet. Tror det kommer bli bra att få lite hjälp med hur jag ska lägga upp livet för att få struktur.  Dock kan jag inte låta bli att känna lite skam över att jag beöver den hjälpen än fast jag egentligen vet att det inte är något att skämmas över att man behöver lite hjälp ibland.
  Nu ska jag försöka vila min onda rygg för det var verkligen en pärs att ta sig till mötet när jag knappt kan gå. Måste kanske ringa en sjukgymnast.
  

Har fortfarande väldigt ont i ryggen och det hugger när jag rör mig i vissa rörelser. Har iallafall tagit mig upp på benen med hjälp av kryckor och har lyckats vara i rörelse ganska mycket :).
Att ta hand om Josefine med lyft, blöjbyten och annat går väl lite sådär och det är nog det som är det värsta med det här ryggskottet. Jag vill ju inget annat än att ta hand om henne men det går ju inte :(.
Idag har min farmor varit här och hjälpt till med Josefine då pappan i huset var ute på andra äventyr. Otroligt skönt att få avlastning men det har även sina nackdelar... Får bryt när hon lägger sig i hur jag sköter Josefine, vilken mat jag ger henne osv, men det är väl bara att bita ihop antar jag.
Nu är vi iallafall ensamma igen Jossan sover, jag har det lugnt och skönt och kikar runt på fina nyheter på IKEAs hemsida.


      Rolig, söt och lärorik matta 199 kronor

         Ursött bäddset 199 kronor

När jag duschat och skulle kliva i byxorna small det till i ryggen och jag fick jätteont. Klarade inte ens av att gå ut från badrummet utan fick typ krypa . Nu har jag iallafall tagit mig till sängen och tryckt i mig Alvedon och hoppas på att få sova och att det känns bättre i morgon.

Idag känns verkligen inget bra och tankarna snurrar mer än vanligt, ångesten ligger under huden och bara väntar på att få komma fram i ljuset. Jag försöker trycka undan den och tänka positiva tankar om en ljus framtid, men det är så svårt när det mesta bara känns omöjligt och ovisst. Allt skulle kännas så mycket bättre och tryggare bara jag visste att det skulle ordna sig och jag slapp gå och vänta på besked i all evighet

Mer elände....
Snön bara vräker ner och på vädret säger de att det kan komma 1 dm, Det är ju för tusiken April och ska vara vårväder och INTE snö. Är det inte typiskt att det dåliga vädret allt som oftast tycks komma på helgen då man som allra helst vill vara ute och greja.


och ännu mer....
För att spä på eländet lite till så har Josefine gått och blivit förkyld . Hon rosslar, snuvar, hostar och har svårt att komma till ro. Nu sover hon iallafall och jag hoppas innerligt att hon får sova hela natten och är piggare imorgon.


Skönt att gnälla av sig lite, nu reser jag mig igen, knyter nävarna och kämpar vidare.

Förstår inte hur det kan bli dammigt så fort, knappt har man hunnit dra ur kontakten innan det är dags att dammsuga igen. Dessutom har jag väldigt svårt för dammsugare, det är något med ljudet som får mig att känna obehag.
 Josefine har ju börjat åla och krypa mer och mer och då blir det ju ännu viktigare att det är rent och dammfritt på golven och att se till att inga småsaker finns där hon kan komma åt.
   Kämpar verkligen med städningen och strukturen och det tar i stort sett all min energi att se till att det flyter hjälpligt. Är så trött på att aldrig komma till det där roliga piffet då man puffar kuddar och ställer ordning prydnadssaker. Är också trött på att jag förväntas vara den som städar bara för att jag råkar vara kvinna.