Att våga be om hjälp

Länge sedan jag bloggade nu och jag har inte ens lyckas få in veckans vårtecken , fy mig. Har egentligen en hel del att skriva om men lusten finns som inte riktigt där.  Jag kan skriva inlägg för att sedan radera för att jag inte blir riktigt nöjd med hur de är utformade eller hur det kommer framställa mig. Har miljoners tankar som snurrar i huvudet och funderar på hur framtiden ska bli. Ena stunden känner jag att allt kommer ordna sig och bli bättre än någonsin, medan nästa stund kryper sig katastroftankarna sig på igen och det mesta känns grått, trist och hopplöst.
Strukturen i mitt liv som jag jagat så länga jag kan minnas får jag fortfarande inte till. Är så attans frustrerande att få kämpa som attan för att hålla efter enkla saker som andra gör i förbifarten.  Har funderat länge och har nu lite motvilligt erkänt för mig själv att jag kanske behöver lite hjälp med det här med strukturen. Var på Habiliteringen häromdagen och lade in en ansökan om boendestöd, det var jobbigt då det får mig att känna mig annorlunda och mindre värd.
Än om det känns hopplöst imellanåt så hoppas jag att jag till slut kan hitta ett sätt att få alla de där små momenten i vardagen att gå ihop och kanske klara av att hålla den struktur som jag drömmer om. Ha den där orken att gå och piffa med blommor, kuddar och ljus istället för som det är nu bara kämpa för att hålla stöket på en acceptabel nivå.


Älskade Josefine som förgyller mitt liv och får mig le även när livet är tufft.

Postat av: Mimmi

Tycker också det är svårt att be om hjälp. Jag antar att det är för att man vill klara sig själv så bra, man är lite för stolt i vissa lägen. (Jag iaf.) Men med åren har det blivit bättre. Kanske har man en lite skev syn på vad hjälp innebär. Den är ju egentligen till för just sådana här situationer. Man är ju inte mindre värd för att man tar emot hjälp. Det är starkt att kunna be och ta emot hjälp egentligen.



Jag har också svårt att klara mig mer än just på en acceptabel nivå. Har inte boendestöd, men min man göra det mesta av matlagningen och mycket annat för att allt ska fungera i hemmet. (Tanka bilen osv. Sånt som är jobbigt och i flera steg.) Att hålla en struktur är svårt.



Din dotter ät jättefin och det är intressant att följa din blogg. Tycker du skriver bra. Jag hoppas allting löser sig för dig med aktivitetsersättningen och allt det andra.



Ha det bra! /Mimmi

2012-03-22 @ 09:51:24
Postat av: Mimmi

Tycker också det är svårt att be om hjälp. Jag antar att det är för att man vill klara sig själv så bra, man är lite för stolt i vissa lägen. (Jag iaf.) Men med åren har det blivit bättre. Kanske har man en lite skev syn på vad hjälp innebär. Den är ju egentligen till för just sådana här situationer. Man är ju inte mindre värd för att man tar emot hjälp. Det är starkt att kunna be och ta emot hjälp egentligen.



Jag har också svårt att klara mig mer än just på en acceptabel nivå. Har inte boendestöd, men min man göra det mesta av matlagningen och mycket annat för att allt ska fungera i hemmet. (Tanka bilen osv. Sånt som är jobbigt och i flera steg.) Att hålla en struktur är svårt.



Det är intressant att följa din blogg. Tycker du skriver bra. Jag hoppas allting löser sig för dig med aktivitetsersättningen och allt det andra.



Ha det bra! /Mimmi

2012-03-22 @ 09:58:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0