Att våga be om hjälp
Strukturen i mitt liv som jag jagat så länga jag kan minnas får jag fortfarande inte till. Är så attans frustrerande att få kämpa som attan för att hålla efter enkla saker som andra gör i förbifarten. Har funderat länge och har nu lite motvilligt erkänt för mig själv att jag kanske behöver lite hjälp med det här med strukturen. Var på Habiliteringen häromdagen och lade in en ansökan om boendestöd, det var jobbigt då det får mig att känna mig annorlunda och mindre värd.
Än om det känns hopplöst imellanåt så hoppas jag att jag till slut kan hitta ett sätt att få alla de där små momenten i vardagen att gå ihop och kanske klara av att hålla den struktur som jag drömmer om. Ha den där orken att gå och piffa med blommor, kuddar och ljus istället för som det är nu bara kämpa för att hålla stöket på en acceptabel nivå.
Älskade Josefine som förgyller mitt liv och får mig le även när livet är tufft.
Tycker också det är svårt att be om hjälp. Jag antar att det är för att man vill klara sig själv så bra, man är lite för stolt i vissa lägen. (Jag iaf.) Men med åren har det blivit bättre. Kanske har man en lite skev syn på vad hjälp innebär. Den är ju egentligen till för just sådana här situationer. Man är ju inte mindre värd för att man tar emot hjälp. Det är starkt att kunna be och ta emot hjälp egentligen.
Jag har också svårt att klara mig mer än just på en acceptabel nivå. Har inte boendestöd, men min man göra det mesta av matlagningen och mycket annat för att allt ska fungera i hemmet. (Tanka bilen osv. Sånt som är jobbigt och i flera steg.) Att hålla en struktur är svårt.
Din dotter ät jättefin och det är intressant att följa din blogg. Tycker du skriver bra. Jag hoppas allting löser sig för dig med aktivitetsersättningen och allt det andra.
Ha det bra! /Mimmi
Tycker också det är svårt att be om hjälp. Jag antar att det är för att man vill klara sig själv så bra, man är lite för stolt i vissa lägen. (Jag iaf.) Men med åren har det blivit bättre. Kanske har man en lite skev syn på vad hjälp innebär. Den är ju egentligen till för just sådana här situationer. Man är ju inte mindre värd för att man tar emot hjälp. Det är starkt att kunna be och ta emot hjälp egentligen.
Jag har också svårt att klara mig mer än just på en acceptabel nivå. Har inte boendestöd, men min man göra det mesta av matlagningen och mycket annat för att allt ska fungera i hemmet. (Tanka bilen osv. Sånt som är jobbigt och i flera steg.) Att hålla en struktur är svårt.
Det är intressant att följa din blogg. Tycker du skriver bra. Jag hoppas allting löser sig för dig med aktivitetsersättningen och allt det andra.
Ha det bra! /Mimmi
