asperger, ångest
Sitter uppe och tänker nu igen, tänker på hur mitt liv vore utan ångest, oro, fobier och att ständigt överanalysera allt. Ångesten har blivit en del av mitt liv och så fort jag ska göra något planerar jag hur jag ska komma undan om ångesten smyger sig på, alltid de små vita tabletterna med om tankekraften inte räcker till och jag inte kan fly. Det som stör mig mest är nog att jag egentligen inte vet vad jag är så rädd för och att jag egentligen vet att inget farligt kommer hända.
Har så gott som hela livet haft denna känsla och tills nu har ingen förklaring funnits. Nyligen fick jag diagnosen asperger, vet inte om det egentligen förändrar något, men vetskapen om det får mig att känna mig lite bättre till mods då allt känns jobbigt och jag känner mig som en alien. Jag har ett funktionshinder och på något sätt känns det tryggt att kunna se det som en anledning varför saker och ting inte riktigt fungerat. Samtidigt känns det så nedslående och jobbigt att få det skrivet i pannan att man är annorlunda än andra och att man har problem med vissa enkla saker som exempelvis kunna organisera och städa sitt hem. Jag har gjort många framsteg de senaste åren och livet flyter på bättre och bättre och jag hoppas verkligen att det fortsätter på den vägen.
Har så gott som hela livet haft denna känsla och tills nu har ingen förklaring funnits. Nyligen fick jag diagnosen asperger, vet inte om det egentligen förändrar något, men vetskapen om det får mig att känna mig lite bättre till mods då allt känns jobbigt och jag känner mig som en alien. Jag har ett funktionshinder och på något sätt känns det tryggt att kunna se det som en anledning varför saker och ting inte riktigt fungerat. Samtidigt känns det så nedslående och jobbigt att få det skrivet i pannan att man är annorlunda än andra och att man har problem med vissa enkla saker som exempelvis kunna organisera och städa sitt hem. Jag har gjort många framsteg de senaste åren och livet flyter på bättre och bättre och jag hoppas verkligen att det fortsätter på den vägen.
Postat av: Mari
Va härligt att du vågar berätta öppet om detta, jag arbetar ofta med personer med asperger och ser att det ibland är stor problem för en del och för andra mindre. Tror att många av dessa har som du beskriver ångest och andra symtomer. Måste ända vara skönt att få diagnosen för då vet man varför man är annorlund ( vad nu annorlunda är? Inte en människa är ju den andra lik). Just det där med att organisera är ofta ett problem för just asperger och då kan det vara bra att ha viss struktur i sitt liv. Tror det underlättar fast kan ta tid att få det att fungera
Känn inte att det står skrivet i pannan på dej för det gör det absolut inte, du är ju otroligt stark som kan berätta detta så här....
Kram och ha det så bäst!!!
