Varför tar ingen tag i det här??
Det har nog undgått få att en av våra duktigaste och mest uppskattade skådespelerskor tidigare i år valde att ta sitt liv. Hon släpptes ut på permission från psyk trots att hon var i mycket dåligt skick och trots att hon varit på psyk en längre tid så mådde hon ändå inte bättre. Ren förvaring som hennes pappa kallar det och det kan jag hålla med om att det ofta är. Hon hade även fått medicin som inte hjälpte. Känner igen mig mycket i Johanna Sällström på det sättet att bara medicin sätts in och att man inte tas på allvar, ingen tror att man verkligen ska ta steget ut och ta sitt liv. Själv har jag en lång sjukdomshistorik som ni som följer bloggen vet men någon utredning eller diagnos har jag inte och det enda jag får är medicin och ett samtalsstöd 1 gång i veckan eller varannan vecka beroende på hur jag vill ha det. Varje dag är en kamp för att ens orka ta sig upp ur sängen och ofta går jag direkt från sängen till soffan. Fattar inte politikerna, läkare och folk i allmänhet att det inte funkar att ha det såhär jag förstår att självmordstalet ökar för ibland känns det som att de puttar en allt närmre stupet och att man tillslut inte har något annat val än att hoppa.
Postat av: Gisela
Min pojkvän håller på att utbilda sig till behandlingspedagog och han praktiserar på olika behandlingshem och så. Och tydligen så är dom flesta behandlingshem ren förvaring men det finns bättre. Det dumma då är att personalen är överbelastade... Fattar inte varför det är så, egentligen kan det väl inte vara så svårt att fixa det...
