ensam
jag är så ensam känns som om jag inte längre har någon riktigt familj. Mina föräldrar kan jag ju inte riktigt umgås med så bra pga allt tjafs med pappa. Min pojkvän gör bara andra saker hela tiden och har aldrig tid att lyssna på mig. Just nu håller han på med min mammas tak han har gjort det hela helgen och jag har suttit ensam och ugglat här hela dagarna , kvällarna var förvisso till stan igår men jag hade hellre umgåts med min pojkvän och fixat i vår lägenhet. Det där taket lär ju ta evigheter och vi har ändå inget utbyte av det sen och det känns ju rätt surt då pappa uppför sig som han gör mot mig han hade föresten sagt att han skulle hjälpa till med taket också men nu helt plötsligt orkar han inte så Ronnie får hålla på där själv vilket gör att det tar mycket längre tid. Missade dessutom cruisingen i solleteå igår som jag så länge velat åkt på men missat 2 år i rad pga av jobb i år missades det pga det där förbannade taket. Funderar över meningen med hela grejen och vill bara lägga mig ner och dö just nu lägenheten ser ut som skit men jag orkar inte bry mig för det känns som det ändå inte spelar någon roll.
Postat av: Regina
tråkigt att du känner så..:/
Postat av: Ejk
kämpa på det finns mycket som är värt att leva för..t.ex har du ju en pojkvän som ställer upp för din mamma det är ju säkert så att han vill visa dig att han bryr sig om dig! Annars skulle han ju aldrig hjälpa din mamma, bara trist att du kommer emellan, men då ska du tala om det för honom!
jag vill inte låta som en klyschornas mästare men du kanske ska ta dig till en vårdcentral och be att få kolla upp att det inte är något fysiskt fel på dig ibland när man känner som du gör så beror det på någon form av brist.
(hoppas att du inte tar i alla upp för jag vill inte förringa dina problem eller ditt liv på något sätt)
Hoppas att du kan göra något roligt idag
