tabubelagt
Jag känner mig ibland så otroligt onormal jag skäms att jag skriver ut här om min ångest och allt det jobbiga. Men samidigt orkar jag inte gå runt och hålla det innom mig jag orkar inte skämmas över att jag mår såhär ibland. jag kommer att bli helt bra hoppas jag och tror men jag tror även att det är viktigt att under den tid det är jobbigt få ventilera det fritt och slippa skämmas hela tiden. Det är så dumt att psykiska åkommor är så tabu medan inte fysiska är det. Det gör det bara svårar att ta sig ur det då man hela tiden måste gå runt och lådsas att allt är bra. Jag är lite rädd att folk jag eller min familj känner ska läsa och tycka jag är helt knäpp men samtidigt så orkar jag inte om jag inte får ventilera ur mig det jobbiga och få någon som förhoppningsvis förstår.
