Det kärvar
Kan inte sova, funderar och känner mig orolig, hur kommer allt att bli? Orkar inte med att gå och vänta på besked från försäkringskassan månad ut och månad in. Samtidigt försöker jag att tänka positivt och få livet att gå ihop, men det är svårt men jag håller mig ovanför vattenytan med nöd och näppe.
Känner också att omgivningens förståelse för mitt funktionshinder är rätt dålig, får ofta höra att det är ju bara och skärp till dig nu. Det är otroligt tufft då man verkligen försökt gång på gång men ändå inte får till det.
Jag känner mig till och med dum och som en börda när jag är på psyk eller habben och det diskuteras vad vi försökt under åren och bara kan konstatera att det går lite framåt för att sedan falla tillbaka till gamla mönster igen.
Jag orkar bara inte det här och känner ofta, flera gånger o dagen att jag bara vill lägga mig ner på golvet, skita i allt och bara ge upp.
Hoppas att du får rätt hjälp så du kan börja känna dig bättre snart! Har själv närstående med diagnos så jag vet hur kämpigt det är att leva med ett handikapp av detta slag. Jag vet också att omgivningen inte riktigt förstår problematiken, vilket gör det ännu tuffare.
Kämpa på!!!
Kram Annica
Jag vet hur du menar. Jag hoppas det löser sig för dig med FK så att du får lite sinnesro. Med omgivningen gjorde jag så att jag skrev hur det kändes till mina närmsta tillsammans med info om Aspergers och då blev det mycket bättre (även om alla inte alltid förstår mig.) Det är tufft att mötas av "det är bara att skärpa sig" attityden, men ge inte upp.
Kämpa på Carro! :)
Jag har känt dig ganska många år nu och jag vet att du har det jobbigt och jag tycker det är riktigt skit att dom inte kan hjälpa dig på något vis som fungerar. Att det efter så många år inte blivit någon större skillnad.
Men glöm inte att du är bra som du är.
Och tänk på din lilla dotter :)
Styrke kramar till dig från mig!
