CAROLINES BLOGG

Kan inte sova, funderar och känner mig orolig, hur kommer allt att bli? Orkar inte med att gå och vänta på besked från försäkringskassan månad ut och månad in. Samtidigt försöker jag att tänka positivt och få livet att gå ihop, men det är svårt men jag håller mig ovanför vattenytan med nöd och näppe.
   Känner också att omgivningens förståelse för mitt funktionshinder är rätt dålig, får ofta höra att det är ju bara och skärp till dig nu. Det är otroligt tufft då man verkligen försökt gång på gång men ändå inte får till det. 
   Jag känner mig till och med  dum och som en börda när jag är på psyk eller habben och det diskuteras vad vi försökt under åren och bara kan konstatera att det går lite framåt för att sedan falla tillbaka till gamla mönster igen. 
   Jag orkar bara inte det här och känner ofta, flera gånger o dagen att jag bara vill lägga mig ner på golvet, skita i allt och bara ge upp.

Idag har jag varit på möte med boendestödet som jag ska börja med nästa vecka och diskuterat hur vi ska lägga upp det. Känns skönt med någon som förstår hur tufft det kan vara att få ihop alla vardagssysslor för mig och inte bara säger att det beror på lathet. Tror det kommer bli bra att få lite hjälp med hur jag ska lägga upp livet för att få struktur.  Dock kan jag inte låta bli att känna lite skam över att jag beöver den hjälpen än fast jag egentligen vet att det inte är något att skämmas över att man behöver lite hjälp ibland.
  Nu ska jag försöka vila min onda rygg för det var verkligen en pärs att ta sig till mötet när jag knappt kan gå. Måste kanske ringa en sjukgymnast.
  

Har fortfarande väldigt ont i ryggen och det hugger när jag rör mig i vissa rörelser. Har iallafall tagit mig upp på benen med hjälp av kryckor och har lyckats vara i rörelse ganska mycket :).
Att ta hand om Josefine med lyft, blöjbyten och annat går väl lite sådär och det är nog det som är det värsta med det här ryggskottet. Jag vill ju inget annat än att ta hand om henne men det går ju inte :(.
Idag har min farmor varit här och hjälpt till med Josefine då pappan i huset var ute på andra äventyr. Otroligt skönt att få avlastning men det har även sina nackdelar... Får bryt när hon lägger sig i hur jag sköter Josefine, vilken mat jag ger henne osv, men det är väl bara att bita ihop antar jag.
Nu är vi iallafall ensamma igen Jossan sover, jag har det lugnt och skönt och kikar runt på fina nyheter på IKEAs hemsida.


      Rolig, söt och lärorik matta 199 kronor

         Ursött bäddset 199 kronor

När jag duschat och skulle kliva i byxorna small det till i ryggen och jag fick jätteont. Klarade inte ens av att gå ut från badrummet utan fick typ krypa . Nu har jag iallafall tagit mig till sängen och tryckt i mig Alvedon och hoppas på att få sova och att det känns bättre i morgon.

Idag känns verkligen inget bra och tankarna snurrar mer än vanligt, ångesten ligger under huden och bara väntar på att få komma fram i ljuset. Jag försöker trycka undan den och tänka positiva tankar om en ljus framtid, men det är så svårt när det mesta bara känns omöjligt och ovisst. Allt skulle kännas så mycket bättre och tryggare bara jag visste att det skulle ordna sig och jag slapp gå och vänta på besked i all evighet

Mer elände....
Snön bara vräker ner och på vädret säger de att det kan komma 1 dm, Det är ju för tusiken April och ska vara vårväder och INTE snö. Är det inte typiskt att det dåliga vädret allt som oftast tycks komma på helgen då man som allra helst vill vara ute och greja.


och ännu mer....
För att spä på eländet lite till så har Josefine gått och blivit förkyld . Hon rosslar, snuvar, hostar och har svårt att komma till ro. Nu sover hon iallafall och jag hoppas innerligt att hon får sova hela natten och är piggare imorgon.


Skönt att gnälla av sig lite, nu reser jag mig igen, knyter nävarna och kämpar vidare.

Förstår inte hur det kan bli dammigt så fort, knappt har man hunnit dra ur kontakten innan det är dags att dammsuga igen. Dessutom har jag väldigt svårt för dammsugare, det är något med ljudet som får mig att känna obehag.
 Josefine har ju börjat åla och krypa mer och mer och då blir det ju ännu viktigare att det är rent och dammfritt på golven och att se till att inga småsaker finns där hon kan komma åt.
   Kämpar verkligen med städningen och strukturen och det tar i stort sett all min energi att se till att det flyter hjälpligt. Är så trött på att aldrig komma till det där roliga piffet då man puffar kuddar och ställer ordning prydnadssaker. Är också trött på att jag förväntas vara den som städar bara för att jag råkar vara kvinna.

Dagen idag har varit lite småjobbig och det känns som att jag mest gått i en dimma av trötthet och grubblerier.  Morgonen började dåligt och satte licksom tonen för dagen. När Jossan vaknade vid 6:30 tog vi över henne till vår säng och gav henne välling som vi alltid gör. Sedan lade jag upp en barriär av täcken och kuddar sambons sida av sängen för att hindra henne att ramla ur sängen, slumrade till för att sedan vakna av en obehaglig duns följt av hjärtskärrande barngråt.  Lillgumman hade tagit sig över hindren och ramlat ner från sängen :( 
Båda jag och Jossa blev lite chockade och rädda men efter en stund av vaggande och tröstande kunde jag konstatera att det tack och lov verkade ha gått bra.

Får dåligt samvete och känner mig som en dålig mamma och funderar på vad jag kunde ha gjort för att förhindra det. Nu gick det ju som sagt bra men nu känner jag istället en olust inför att ha henne i vår säng igen, men samtidigt älskar jag ju att ligga och mysa tillsammans. 
Hur gör ni andra med bebisar, har ni dem i er säng? och har ni i så fall några tips på hur man förhindrar att de ramlar ner?


Efter den lilla olyckan i vår säng tog vi även tag i och sänkte ner botten på
spjälsängen , bäst att vara på den säkra sidan för några fler sängolyckor vill
vi verkligen inte ha. (Gammal bild)

Glad påsk på er och hoppas ni har en fin och trevlig helg. Här hemma firar vi lugnt och stillsamt, så stillsamt att man nog inte ens kan kalla det för att fira. Lite firande har vi dock fått till med påskkärring i torsdags och påskmiddag hos min farmor med familjen idag.
Hur firar ni påsk?


Mammas och pappas söta lilla påskkärring



Åkte till Mormor och morfar och charmade in sig.


Man blir trött av att vara påskkärring, dags att åka hem och sova.

Nu var det länge sedan jag skrev igen, men jag har haft tusen saker att tänka på och inte riktigt hunnit med. Missade vårtecknet gjorde jag också men som sagt har det varit lite mycket och jag är så känslig för stress. Tänkte  ju gå ut i det fina vårvädret och njuta nu i påsk men det verkar ju skita sig totalt då det snöat säkert 1 dm nu ikväll :(. Men bättre tider kommer väl förhoppningsvis och allt ordnar sig väl på ett eller annat sätt... hoppas jag.